Gemensam framtid, ekumenik, Nytt kyrkosamfund

Så var det bestämt

Media har rapporterat om det spännande beslutet som togs av missions-, baptist- och metodistkonferenserna i helgen. Gemensam framtid, de tre samfundens officiella hemsida som innehållit material, bloggar och debatter fram till konferenserna verkar iof ha drabbats av lite stillestånd för där rapporteras inte ens nu, fyra dagar efter beslutet, att det är taget! Nåväl, nu väntar väl det riktiga arbetet. Den alltid excelente Håkan Arenius i Dagen skriver positivt på ledarplats och kommer samtidigt med goda råd till samfundsbyggare inför framtiden. De råden tycker jag man ska ta till sitt hjärta, för de genomsyras av erfarenhet och klokskap. Vi önskar alla arbetsgrupper en verkligt visionär arbetsmiljö framöver. Det kommer att behövas.

Med mina egna anabaptistiska rötter nyansade och väl omhändertagna efter mitt senaste möte med ordföranden Stuart Murray i Anabaptist Network uppträder ett antal frågor som jag tror kommer att göra samtalen framöver spännande och utmanande för de traditioner som ska mötas, stötas och blötas. Har egna rötter rejält i Missionskyrkan (ordinerades som pastor där 1972), har följt Baptistsamfundet under många år och varit en av pastorerna i samfundet sedan 2004, men är ganska obekant med Metodistkyrkan. I samband med en pastorsperiod i USA, då vi i vår indipendent charismatic church upplevde många märkliga och fantastiska skeenden fick jag anledning att återbesöka väckelsehistorien och läsa om de enorma väckelseperioder som formades runt John och Charles Wesley och G. Whitefield och de brytningar som de levde i. Bilden av en energisk, andligt vital väckelse med många manifestationer, en del ganska säregna, mötte mig. Om de livsflöden som varit upprinnelsen; missionspassionen, församlingsplanteringsivern, samhällskärleken och blicken för de allra minsta får starkt påverka skeendet kan det bli spännande - annars en utdragen gäspning över en organisationssammanslagning som borde ägt rum för 100 år sedan.

Här är mina frågor som jag ställer mig inför det som ska växa fram:

1. Kommer dopfrågan att hamna i en kompromiss av missionskyrkotyp eller vågar vi oss på något radikalt nytt, kanske av typ tro/dop sammanfört i en efterkristen tid och bli norm, med barndop som undantag? I ett land där barndöpta är en krympande grupp, snart en minoritet kommer dopfrågan att hamna i ett helt nytt läge. Den "omdopsdiskussion" som pågår, i ett försök att behandla vår gamla monopolkyrka på ett respektfullt sätt, kan vinna en del stilpoäng, men har förmodligen besynnerligt lite att göra med framtidsfrågorna och att nå de helt kyrkofrämmande. Vi måste bryta upp från folkkyrkans tolkningsföreträde och se missionsuppdraget som det verkligen ser ut i efterkristet Sverige. Om en generation kommer barndop att definitivt tillhöra undantagen, d.v.s. om inte kyrkan helt vill göra det till en namngivningscermoni utan någon som helst andlig innebörd Kommer det avtal som finns mellan Svenska Kyrkan och Missionskyrkan/Metodistkyrkan om "nej till omdop" att rivas upp eller tas över av ett nytt samfund? Omdopsdebatten är nedvärderande för den som har en baptistisk övertygelse. Vi "döper inte om" - vi döper människor som inte kan omfatta sitt eventuella barndop som ett för dem gällande dop. Detta är en själavårdande utgångspunkt, och det finns även många pastorer inom Missionskyrkan som våndas över att detta avtal hindrar dem att komma människor till mötes som brottas med dopfrågan. Om det blir en kyrka enligt missionskyrkomönster, kommer då en samvetsklausul enligt Missionskyrkans ordning att gälla, d.v.s. den som inte för trons och samvetets skull kan tänka sig utföra ett dop kommer att kunna tacka nej, och hur konstruktivt är det i så fall för att återta dopet som en viktig fråga för framtidskyrkan?
2. Kommer ett nytt samfund att ha en mer hierarisk syn på kyrkans uppbyggnad, ledarskapets struktur och beslutsfattandet? De samfund som kommer att mötas för att finna en gemensam framtid tillsammans med har ganska olika struktur och jag skulle gärna vilja veta om vi hamnar i en biskopsledd kyrka. Det är inte anklagelser om odemokratiska beslutsprocesser det handlar om, men det är ändå klart att den episkopala modellen ser annorlunda på kyrkan i sin helhet, i förhållande till hur den kongregationalistiska. Det kanske snarare är den långsiktiga konsekvensen för lokalförsamlingarna, medarbetarna etc. som jag undrar över. En starkare betoning på hierarkiska ordningar tycks för min del fjärma kyrkan från hur samhället i postmodern tid orienterar sig. Det är nog inte så att "påve, ärkebiskop, biskop" etc. väcker någon större entusiasm i bredare lager. Det kan finnas anledning att fundera över innan besluten tas.

3. Kommer vi att bibehålla det lekmannaledda församlingsbyggandet, eller kommer en annan ämbetssyn att även påverka det lokala församlingstänket? En baptistisk tradition, en inriktning på att församlingen leds av oss tillsammans, då vi gemensamt lyssnar in "the mind of Christ" är så starkt accentuerat att man talar om församlingsmötet som ett slags nådemedel. En sådan betoning har jag faktiskt inte mött förrän jag hmnade ibland baptister. Missionare har också stor respekt för församlingsmötesbeslut, och jag är övertygad om att metodister ser det på samma sätt. Men denna vördnadsfulla respekt för Guds tilltal i det gemensamma tror jag är ett viktigt andligt kapital att förvalta. Postmoderna svenskar vill uppleva delaktigheten, möjligheten att vara med och direkt utöva inflytande och påverka, inte bara ta emot uppifrån/ner i en hierarkisk organisation.

4. Den "missionsformade" kyrka som växker fram idag, exempelvis genom den anglikanska kyrkan i England, genom arbetet med "The Mission Shaped Church", har en livsnerv som jag förgäves försökt hitta motsvarigheten till i de dokument som legat till grund för samtal och beslut på hemsidan Gemensam Framtid. Ja, det är faktiskt så att begrepp som pionjärskap, församlingsplantering, evangelisation etc. inte ens finns med i texterna. Kan det vara ett fatalt förbiseende, eller ska man befara att den kommande processen är inåtvänd, för de kyrkors överlevnads skull, som annars skulle försvinna inom tio-femton år? I den anglikanska kyrkan har du idag möjlighet att ordineras till ämbetet "församlingsplanterare", och i deras "mixed economy" ser man nyplantering och församlingsstart lika avgörande som bibehållande av livskraftiga kyrkor och förnyelse inom ramen för det existerande. Den fantastiskt rika litteratur som blivit resultatet av förnyelsearbetet bland anglikaner, Fresh Expressions, täcker alla möjliga aspekter av ett missionellt tänkande och kunde bli en bra inspirationskälla för våra tre samfunds arbetsgrupper framöver. Men då måste vi ut ur vår kyrkobox och börja se vår värld och vårt smhälle som det verkligen ser ut. Ungdomsförbundet Equmenia samlades runt temat

Ingen är förpliktad att svara på mina frågor, men jag signalerar bara vad jag - och jag tror flera med mig - kommer att titta efter när vägen går vidare!

|