03 February 2008

Se det annorlunda

En heldag med samfundsledarna - om församlingsplantering! På gamla Mssionsskolan, eller som det hette på min tid, Teologiska Seminariet. Det var inte utan att jag hade lite deja ´vu-känslor idag. Kl. 10.00 träffades ett 20-tal personer för att ha en länge emotsedd dag tillsammans. Församlingsgrundande Nätverket (FG-nätverket) har under flera år burit på en förhoppning att kunna möta de samfundsledare, vars samfund/kyrkor är representerade i FG. Och idag kunde det alltså bli av! 20080208 kanse kan bli lite av en historisk dag. Mats Gunnarsson passade på attt fota. Samtalen rörde sig omkring behovet av nya församlingar i Sverige.
"På min tid" på Teol. Sem., alltså 1967-72, var det minst sagt fult att tänka på nya församlingar. Det behövs inga sådana i Sverige konstaterade vi, utom möjligen på de vita fläckar på kartan i storstädernas förorter dit folk flyttade - men inte kyrkan. Dit kunde man kanske få bege sig och börja något nytt. Men det var viktigt att alla var med på det. Och exempelvis den svenska pingströrelsen, med sin "en stad-en pingstförsamling"-doktrin fungerade i mång och mycket som en riktig hämsko på utvecklingen. Det ansågs onödigt, splittrande och anti-pingst att försöka komma i gång med församlingsarbete på platser där pingst fanns företrädd. En bönegrupp, en söndagskola eller en LP-grupp ansågs vara nog med församlingsuttryck för att känna sig en aning kränkt. Lite samma problem som Svenska Kyrkan har haft - och kanske i viss mån fortfarande har på sina platser.
För min del var ändå frågan om nya församlingar ofrånkomlig. De fanns ju i Apostlagärningarna, pionjärerna, de som prövade att gå in på nya områden, som inte nöjde sig med att stanna inom det uppnådda. Under mina två första pastorstjänster efter avslutad utbildning på Teol. Sem. försökte jag stilla mitt bultande pionjärhjärta, hålla mig inom de utstakade gränserna och arbeta för församlingsutveckling inom ramen för där jag befann mig. Men efter 6 år gav jag helt enkelt upp, kapitulerade inför den starka ivern att börja jobba med församlingsplantering och gav mig ut på min och Sigrids första - ganska strapatsfyllda - resa in i det okända församlingsplanteringslandet.
När jag som etablerad pastor inom dåvarande Svenska Missionsförbundet kastade mig ut i sådana djärvheter dök det upp ett brev från T8:an, alltså SMFs expedition på Tegnérgatan 8 i Stockholm. Här fick jag försöka att så gott det gick förklara för missionsföreståndare Gösta Hedberg och inre missionens sekreterare Lars Lindberg varför jag tyckte det behövdes nya församlingar. Jag kan väl avslöja att jag lyckades dåligt med det, och efter ett samtal som stundals var "animerat" beslutade vi att det var bäst för båda parter att gå skilda vägar. Jag lämnade altlså expeditionen, och inte så långt därefter pastorskåren, för att pröva lyckan i "frifräsarnas" led.
Att 30 år senare höra Missionskyrkans chef, Göran Zettergren uttrycka sin och sin kyrkas bergfasta övertygelse om behovet av nya församlingar i Sverige idag är ganska enastående. Och idag satt Frälsningsarméns chef, Alliansmissionens och Baptistsamfundets ledare, ledare för EFS och OM, Anders som är missionsdirektor för EFK och representanter för Pingst och sa entydigt: "Vi behöver satsa på församlingsplantering". Och man förundras och gläds. Det kan ske förändringar. Vi kan börja se annorlunda på saker. Det är ganska härligt!
|