Vertikalismens ledarskap

En artikel om förändringen i synen på andlig ledarskap under den efterkarismatiska perioden i svensk kristenhet

Den karismatiska förnyelsen i Sverige blev inte det kraftfulla genomslag som den fick i andra länder, främst de anglosaxiska länderna. Jag ska försöka skissera hur jag ser en utveckling av ledarsyn och strategier för nätverk i efterkarismatikens värld.

      Med ”vertikalisering” menar jag en stark betoning på ledaren, ofta en man men även i en hel del sekter profetissor eller kvinnor med särskilt stark ledargåva. Denna betoning handlar om synen på denne person som speciellt smord, och i en mer direkt kontakt med Gud än övriga i gruppen. Vägen till Gudskontakt går genom ledaren. Han är förmedlare och därmed Guds direkta språkrör in i gruppen. Att ifrågasätta ledaren är således att ifrågasätta Gud själv.
      Vi har sett en påtaglig glidning i de neopentecostala cirklarna över till denna ”gudafiering” av ledare. Ledarna kommer att utgöra en speciell kategori av särskilt utvalda personer och att stå dem nära, åtnjuta deras välsignelse – bekräftelse och välvälja är särskilt viktigt och ingår som ett centralt tema i undervisningen.
        Covering – beskyddet – är ett sådant undervisningstema. Att lyda är att befinna sig i detta välsignade beskydd under Guds ordningar. Olydnad, upproriskhet och ifrågasättande av den överordnade auktoriteten leder till en slags ”nakenhet”. Personen åtnjuter inte längre beskydd och är i stor fara att råka ut för attacker från ondskan som han inte kan stå emot. Att gå in under covering kan ske på ett mer eller mindre formaliserat sätt: brödsbrytelse, nedtecknande av överlåtelse, knäfall och handpåläggning är några exempel. Det finns en symbolisk aspekt och därmed en likhet med äktenskapsförbundets ingående. Den som gått in under ett andligt beskydd kan omvittna upplevelser av befrielse, känsla av trygghet och frimodighet som är viktiga för personen i fråga.
        Covering innebär också obrottslig lojalitet mot den man ställt sig under. Undervisningen kan just på det här området gå till enorma överbetoningar. Att ställa sig under någon innebär att avläsa den överordnades minsta önskningar och göra sitt yttersta för att förverkliga detta. I Knutby-dokumentären beskrivs det som att om du till exempel vet att din pastor önskar sin penna liggande på ett visst sätt på skrivbordet (!) är det dina uppgift som underställd att se till att den placeras så, utan att behöva bli tillsagd. Pastor John Bevere hävdar i sin bok om underordnande och lydnad att du inte ens bör ifrågasätta den överordnades begäran att du ska göra något även om det skulle vara omoraliskt eller olagligt. Det är inte din sak. Om den överordnade begär av dig sådana saker och du förblir underordnad, ”covered”, kommer Guds dom att drabba den överordnade, inte dig.
        Med hjälp av denna undervisning bibehålls gruppen i ett tillstånd av rädsla, lojalitet intill det yttersta, och här finns också förklaringen till utsuddandet av normala gränslinjer.
          Det finns i sektens värld ingen generös öppen väg ut. Det blir nästan alltid en fråga om att fly för sitt livs skull. Flykten ut ur gruppen kan komma vid olika tillfällen, men har nästan alltid föregåtts av en process där individen blivit så pressad att inga andra alternativ återstår än en panikartad flykt, där en surrealistisk känsla av att vara hotad till livet infinner sig.
          För att lämna och bli fri tvingas medlemmarna ofta till en flykt då allt får lämnas kvar; ägodelar, skulder, vänner, familjemedlemmar etc. Det finns rader av berättelser som skildrar hur man får söka att finna denna utväg och likheten mellan olika grupper och upplevelser är påfallande.

            Den sunda kristna gemenskapen växer fram som en radikal rörelse där de gamla maktstrukturerna har övergivits och en horisontell syn på ledarskap och människovärde vuxit fram. Detta gör att det finns något verkligt attraktivt i en sund, levande kyrka. Människor bemöts lika, oavsett klasstillhörighet, ras, kön eller socialgrupp. Därför är horisontalismen en humanism i bästa mening. Det blir fråga om en upprättelse av människans värde och plats i Kristus.
            Vertikalismen å andra sidan är en människoförgudning, med gnosticismen som utgångspunkt. Vertikalismens nyckeltankar handlar om ett över- och underordnande. Ju högre upp i en andlig hierarki människan befinner sig, desto mer gudskontakt har man och desto tydligare är det gudomliga tilltalet till ledaren. Andlig ”karriär” i Vertikalismens ledarstruktur handlar om att klättra med hjälp av den överordnades välvilja och bekräftelse.

            De här tolv punkterna, med i vissa fall en del underpunkter, är ett försök från min sida att börja bearbeta frågan om andligt ledarskap i den karismatiska rörelsens spår.
            |