Preacher Man reflekterar

Om Du sår in i vårt arbete - ekonomisk manipulation

J. Lee Grady, vid Charisma Magazine har skrivit om kristna ganstermetoder för någon vecka sen. Han är tydlig i sin skrapa kritik mot predikanter och ministries som utnyttjar godtrogenheten hos kristna. Det är en viktig diskussion han tar upp. Jag skulle vilja peka på ett par aspekter hos dem som ber om pengar från kristna. Det kan gälla TV och Media Ministry, apostoliska nätverk, missionsorganisationer eller församlingars verksamhet. Efter årtionden i branschen tycker jag mig kunna urskilja mönster som är genomgående, och inte förändras nämnvärt. De argument man bygger på för att få människor att ge vilar i grunden på två starka känslor; girighet och rädsla. Grundtanken i fråga om girighet låter ungefär så här.: "Om du sår in i vår ministry kommer Gud att välsigna dig. Så 1000 Kr. så kommer Gud att välsigna tillbaka 100-falt." Sedan berättar man någon historia om någon som tog det sista öret man hade och satsade och blev multi-rik. Att inte ge är ett uttryck för otro och om man litar rejält på Gud satsar man desto mera.
Hur man än vrider och vänder på detta argument ligger det i grunden ett ha-begär i botten. En som har det ekonomiskt trångt försöker få Guds välsignelse för att komma ur knipan. Den som har mycket vill få mer. Kanske utökas argumentet med att vi ska skörda för att kunna ge ännu mera till Guds verk, men det ligger en obehaglig girighet i botten.
Rädslan kan beskrivas ungefär så här: Vår TV-kanal (eller vilken ministry det nu är fråga om) är sista utposten mot djävulskapet i samhället och världen. Vi är nyckeln till väckelse. Om inte vi kan fortsätta sända/verka kommer ondskan att ta över. Djävulen och hans demoner översvämmar landet. Det är ditt ansvar att se till att vi kan fortsätta. Och om du inte tar ansvar faller bördan på dig för att TV-tittarna går förlorade. Rädslan för en allt ondare värld, ett mer efter-kristet samhälle etc. är svår att handskas med på ett sakligt sätt. Problematiken beskrivs målande av journalisten och författaren Michael Moore i "Bowling for Columbine". Han skildrar ett USA där rädslan för brott och våldsdåd gjort att människor sitter starkt beväpnade bakom låste dörrar. En av orsakerna menar han finns hos mediabevakningen och tar som exempel New York, där mediabevakningen av brottsligheten ökade med 600% under en period då kriminaliteten minskade med 20%. Intrycket blir naturligtvis att vårt samhälle blir allt sämre. Denna dramaturgi används ofta även i kristna sammanhang för att visa på en dyster trend.
I kölvattnet av de här argumenten kommer ett näraliggande. "Jag har fått en vision - nu är det ditt ansvar att se till att jag kan förverkliga den!" Denna argumentation upphör aldrig att förvåna mig. Man kunde annars tycka att en enkel logik skulle leda till att vi tänkte: "Om Gud gett en vision borde det väl vara Guds sak att tillsammans med mig skapa förutsättningar att förverkliga den!" Att övertala människor att köpa in sig i visionen, och att skuldbelägga dem som inte vill det, är en vanlig metod i de här kretsarna.
Det finns alltid en spänning mellan givandet till den lokala församlingen och givande till "extra local ministry" av den typen jag nämner här. Ofta framhåller ledarna för dessa ministries att de inte befinner sig i konkurrens med lokalförsamlingen, men verkligheten är en annan. Det finns inte oändligt stora resurser. De som hjälper till att offra och bära upp ministries av den här arten gör naturligtvis en prioritering, som innebär att de satsar sina pengar på andra, mer spännande satsningar än sin lokala församling. Kärlek och hängivenhet till den lokala församlingen befinner sig i ett spänningsförhållande gentemot kärlek och hängivenhet för dessa ministries, och främst dess karismatiska ledargestalter. Om en inhemsk TV-station behöver ta in miljoner kronor per år för att kunna "stay on the air" i ett land med relativt få aktiva kristna kommer det naturligtvis att märkas i församlingars och samfunds ekonomier. Det är ju ungefär en budget av ett mindre samfunds omfattning. Om ett besök av en ministry-representant i en församling leder till att 10% av medlemmarna blir "parners", "medarbetare", "understödjare" eller vilket kreativt begrepp som används, kan det leda till att en församling blir av med en betydande del av den ekonomiska basen för att kunna behålla en anställd, driva en kristen förskola eller något annat lokalt viktigt projekt. Så avgörande kan det faktiskt vara.
Att en lokalförsamling är en viktig bas för en ministry kan man ju se av hur många av de ledande gestalterna i sådana som efter hand prövar att bygga lokala församlingar som ett sidoskott till verksamheten; Benny Hinn, Rodney Howard-Browne, Joyner för att nämna bara några få. Det finns självfallet flera bevekelsegrunder för detta, men en viktig del har säkert att göra med möjligheten att finansiera arbetet samt att finna volontärer för arbetet.
Hur är det då med kontrollmöjligheterna? I en församling som i grunden har en demokratisk beslutsprocess har du som medlem insyn i ekonomin och beslutsmöjligheter när det gäller vad vi gemensamt ska investera i. Det är få ministries som ger samma insynsmöjligheter. Speciellt de som byggs runt karismatiska ledargestalter har en ofta principiellt hemlighetsfull administration, där bara de uppgifter läcker ut som de vill ha offentliggjorda.
Jag tycker det finns en checklista med goda skäl att vilja stödja en ministy:
1. Dess verksamhet har lokala församlingar som utgångspunkt och mål
2. Insyn och öppenhet behöver inte påtvingas men är första prioritet
3. Manipulation och hot är främmande för deras insamlingsmetoder
4. Ödmjukhet och beroende av andra präglar inställningen
5. Insamlingsmetoderna präglas av sund självdistans