Preacher Man reflekterar

Missionellt fokus

I det nya läge som kyrkan befinner sig i genom After Christendom (AC) sker det förändringar som till stor del beror på att det missionella läget som Västkyrkan står inför innebär helt nya förutsättningar. Därför splittras också fältet, nya teologiska vägar prövas samtidigt som den gamla tron sätts på prov. Några känner behov av att försöka gå med i den förändring som AC leder till; en kyrka på marginalen i ett pluralistiskt samhälle där budskapet måste omformas. Samtidigt finner den traditionella teologin nya kopplingar mellan som vi trott varit otänkbara för 20 år sedan. Katoliker och högkyrkliga i samförstånd med EFK-are och pingstvänner. Detta är ett tecken på hur trevande och oviss situationen ter sig för en kyrka som aldrig varit där vi är idag. Den missionella teologin måste formas idag på ett sådant sätt att det inte leder till ifrågasättanden och ömsesidiga anklagelser om villolärare och uteslutningar. Det är ett förhållningssätt som gör kyrkan tung, maktbelastad och avskräckande. Det är det sista vi behöver idag för att kunna vara i framkant då det gäller att stämma av mot senmodernismen.
Några nyckelfrågor som jag ser det för en teologisk omorientering skulle behöva handla om
- Gud väsen som uppsökande
- Inkarnationen som centrum i förståelse av evangeliet
- Försoningsteologi som inte är kulturellt dödsstraffskopplad
- Skuld - skam - förlåtelse
- En radikal, socialt stark Gudsrikes-förkunnelse
- Kyrkan samlad runt uppdraget, närvarande i världen
- Världen som älskad, försonad och betjänad
- Lärjungaskap och efterföljelse centrum för att förstå helighet.
Under de närmaste veckorna ska jag försöka att jobba med dessa olika ämnen för att försöka peka på var jag tror att vår omorientering behöver ske, och varför jag tror att det är en tragisk låsning då den teologiska diskursen handlar om villolära, uteslutningar, furkantsevangelikalism eller ortodoxi. De aktuella svenska bloggarna tycker jag fastnar i perifereien. Vi behöver mycket mer komma till centrum.