Preacher Man reflekterar

Undone

Jag har många predikanter som jag ser upp till och hämtar inspiration ifrån: Ern Baxter, T.D. Jakes, Berthil Paulson för att nämna några. Det som kännetecknar dem är att deras predikningar ruckat min världsbild vid något tillfälle.Det är något med fökunnelsen som handlar om att bli träffad. Jag menar inte som när en mygga sticker till, utan T-R-Ä-F-F-A-D. När det inträffar är det som om min världsbild ruckas, mitt känslomässiga status-quo slås ur läge och min intellektuella bearbetningsprocess gått över på högvarv. Det lämnar mig ingen ro. Jag får inte frid. Det är som om jag träffats av ett godståg i full fart. TRÄFFATS! Tilltron till denna process som startar i det märkliga rum där predikan föds visar exempelvis Charles Finney. När han predikat sina mäktiga budskap hände det ofta att han sände folket hem med orden: "Gå nu hem och tänk över vad du hört. Om du beslutar dig för att ta Guds Ord på allvar i ditt liv och vill omvända dig är du välkommen tillbaka i afton kl. 7." Så annorlunda mot den oro över att inte "kamma in resultatet" som vi ser i våra dagar. Vi tror på metoderna, (slutna ögon, lyfta händer) inte på förkunnelsens förmåga att lämna en människas inre i ett sådant kaostillstånd att hennes enda längtan är att få "frid med Gud".