Preacher Man reflekterar

Postmodernismen och lärjungaskapet

Sanningsbegreppet byts ut mot Frihetsbegreppet och ger exempel på detta i och för sig ganska rimliga antagande. Nu är naturligtvis detta ingen överraskande utveckling. I den vanligaste analysen av vad som hänt efter 1950-talets mitt är bl.a. att det moderna samhället fått ge rum för det postmoderna. Postkristendomens Sverige har en lång historia av kristendom. Vi har ett andligt arv på gott och ont som har nått oss och som påverkar oss. ”Postkristendom är den kultur som uppstår när den kristna tron förlorar sin koppling med det omgivande samhället som formats av den kristna trons berättelse och då de institutioner som har utvecklats för att uttrycka kristna övertygelser förlorar sitt inflytande.” (After Christendom av Stuart Murray)

Genom århundraden då den kristna tron dominerat samhällets berättelser, etik, konst, lagstiftning, människosyn etc. formades en slags koncensus, en gemensam värdegrund. På den grunden vilade utbildningsväsende, lagstiftning och kulturliv. Ifrågasättanden kom från marginalen, men kunde till största delen avfärdas. Sedan mitten av förra århundradet är scenen helt annorlunda. Kristendomen har marginaliserats och dess institutioner förlorat sitt inflytande. Samhället har en historia av kristendom, men det är allt. Det vi känner till är att vi en gång var kristna, och att konsekvenserna av detta kunde synas i samhällslivet på olika sätt.

Denna process pågår inte överallt i världen. I vissa delar är läget ”förkristet”, d.v.s. den kristna berättelsen har ännu inte fått genomslag, arbetarna som sänts befinner sig i ett förberedande stadium. I andra delar av världen är kyrkan i full färd med att etableras som en inflytelserik kraft i samhället, baserat på det förhållandet att stora delar av nationens innevånare har tagit till sig den kristna trons grundelement och omvänt sig till lärjungaskap under Jesus. Västvärlden har den absolut längsta historien när det gäller trons inflytande. Det är också här som postkristendomen mest påtagligt etablerat sig. Det handlar om länder som Storbritannien, de skandinaviska länderna, Väst-Europa etc. Även Australien och Nya Zeeland har haft del i samma utveckling. Däremot tror jag vi ska undvika att dra in USA i det här perspektivet eftersom utvecklingen där är mera Konstantinsk, d.v.s. en form av kristen statsreligion har fortfarande en dominerande ställning. Eventuellt kan på sikt, inom en generation, en förändring komma att äga rum, men konsekvenserna är svåra att förutse. Den senaste statistiken pekar dock i riktningen av att sekulariseringstakten ökaat dramatiskt de senaste tio åren.

Forskare som intresserat sig för sekulariseringsprocessen hävdar att Sverige av alla världens länder är den nation som gått längst ifråga om den här utvecklingen. I ingen annan region i världen kan man se så långt gångna konsekvenser av postkristendom som här. På en fyrfälts-illustration skulle det kunna se ut på följande sätt: Om den horisontella linjen representerar processen ”individualisering” skulle processen i det postkristna samhället röra sig från vänster mot höger, d.v.s. i riktning mot en alltmer påtaglig individualism. Detta gäller på alla områden, inte minst i fråga om värden, etik och moral, livsstilsfrågor.

Den vertikala linjen är ett uttryck för sekulariseringsprocessen, d.v.s. det som har att göra med i vilken utsträckning trons inflytande syns i samhällets olika institutioner och funktion. Här rör sig postmodernismen från botten och uppåt, d.v.s. ju mer sekulariserat, desto högre upp på linjen hamnar samhället. Med hjälp av denna illustration kan vi försöka att beskriva var olika samhällen och kulturer befinner sig.

Högt på sekularisering och långt till vänster på individualisering ger ett samhälle som befinner sig i förgrunden då det gäller att låta det senmoderna, efterkristna förhållningssättet dominera individuellt och kollektivt.

Motsatse innebär ett konservativt, av religionen dominerat samhälle. Här kan exempelvis de samhällen som fortfarande har en stark kyrkoidentiet och en påtaglig lagiskhet inordnas.