Preacher Man reflekterar

Obesvarad kärlek

Obesvarad kärlek
av
Peringe Pihlström

Något av det mest gripande att läsa om eller höra talas om är en människa som älskar med en ren och hög kärlek, men som livet igenom blir förnekad gensvaret. I berättelsen om den stornäste poeten och kadetten Cyrano de Bergerac möter vi mannen som utmanar sin omgivning både med sitt skarpa svärd, och sina vassa ord. Men sin stora kärlek till Roxanne vågar han inte avslöja. Han tror inte att hon kan älska honom på grund av hans mycket framträdande näsa. Han vet dock att Roxanne älskar poesi, och genom den fagre men obildade Christian låter Cyrano sina lyriska kärleksförklaringar framföras till henne. Men då Roxanne uppfattar orden som Christians egna förälskar hon sig i honom i stället. Cyrano´s lidande men samtidigt osjälviska kärlek visar sig i hans stöd till Christian och det är inte förrän vid livets slut som det står klart för Roxanne att den kärlek hon fick besjungen egentligen var Cyrano´s, men då är det för sent.


Påsk handlar om osjälvisk kärlek

Påsk handlar om osjälvisk kärlek. Jesus drivs av hängiven gudomlig kärlek till oss. Den obesvarade kärleken, utryckt i rop om att korsfästa honom som inget ont gjort, är ända in i döden själva mysteriet. ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör”, kan bara sägas av en kärlek som är beredd att bli försmådd. Detta slag av kärlek går villigt in i lidandet för den som är föremål för kärleken. ”Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom!”

Vår samtid har en nästan obefintlig förståelse av denna slags kärlek. Det har skett en allvarlig glidning i förståelsen över till sexualitet, lusta, begär, kortfristig behovstillfredsställelse, känslomässig upptändhet, förälskelse. Därigenom har kärlekens djupare väsen blivit bortskymd. Föremålet för kärlek har flyttats från att vara riktad mot någon annan, till att bli jag-fokuserad. ”Vad kan jag få ut av detta?” Kontraktet som skrivs på har klausuler som gör det ogiltigt om du inte möter mina behov, ger mig vad jag önskar, inte skänker mig tillfredsställelse. Den kärlek som är så stark att den är beredd att vara obesvarad för resten av vårt liv anses sakna värde. Den har ersatts med självkärlekens egenfokus.


Egenkärleken

Till och med bibelord om det högsta budet har förvanskats. Jesu ord om det högsta budet: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ och av all din kraft” följs av ett liknande bud: ”Du skall älska din nästa som dig själv”.

I ett psykologiserande tolkningsförsök har detta bibelord kommit att förstås som om det finns tre bud

1. Älska Gud helhjärtat, och därefter
2. Älska dig själv väldigt mycket så kommer du att kunna
3. Älska din medmänniska, som du älskar dig själv.

Om det är så vi förstår Jesu ord leder det till att egenkärleken placeras på en farlig andraplats. Det är uppenbart, om man läser sammanhanget att Jesus inte är ute efter att peka på hur viktigt det är att älska sig själv. Det finns i och för sig skäl att tro att en människa som hyser en sund självuppskattning och inte ständigt plågas av mindervärdeskänslor och självförakt också har ett sundare perspektiv på omgivningen. Denna omtolkning av Jesu ord missar trots allt poängen i Jesu ord.

Självkärleken är i de flesta fall inte omdiskuterad. Den kommer självklart, som en del av självbevarelsedriften. Att söka tillfredsställa den egna personens behov är legitimt i samhället. Att älska sig själv – bekymra sig för mat och kläder, se till
mina egna behov – är inget vi ifrågasätter, även när det går till sådana påtagliga överdrifter som girighet och rofferi. Det är med egenkärleken som utgångspunkt som en stor del av svenska företagsledare, riks- och lokalpolitiker med flera på egen hand tilldelar sig själva stora, omotiverade lönelyft, som vi driver löneförhandlingar eller vänder ryggen åt de miljoner i världen som lider nöd.


En annan i centrum

Om Jesus alltså ställer denna slags egenkärlek i kontrast till kärleken till medmänniskan och hävdar att du i stället för dina önskningar ska ställa en annans på samma självklara plats då får ordet osedvanlig, revolutionerande kraft. En annans behov av mat, kläder, trygghet, frihet, hälsa, livskvalitet, utbildningsmöjligheter, lika rättigheter blir på det sättet en radikal utmaning till oss alla. ”Alla andra tänker bara på sig – det är bara jag som tänker på mig” skämtar vi, men skrattet fastnar lätt i halsen när vi inser sanningen bakom orden.
I sin offerdöd ställer Jesus ”sin nästa” i centrum. Evangeliet som de första kristna predikade hade sitt centrum i övertygelsen om att det var för min och din skull han dog. Det förändrade villkoren för de mest utsatta i deras samtid. Och vi som blir föremål för en sådan osjälvisk kärlek, hur skulle vi kunna göra annat än älska vår nästa – även om vår kärlek aldrig blir besvarad?