Preacher Man reflekterar

Följa Jesus i PostChristendomens tid

Börjar här en rad artiklar om utmaningen att försöka följa Jesus i Postchristendom, först med reflektioner kring begreppet. Christendom är, i motsats till kristendom som trosåskådning, en definition av en epok då kyrkan inkorporeras i samhällsbygget och blir en avgörande faktor för att skapa enhetssamhället. Den roll Christendom spelat i Europa sedan 300-talet syns tydligast som en sammanhållande kraft för att bygga en armé, för att skapa enhetlig utbildning, för att vidmakthålla skattesystemet och för att ge domstolsväsendet något att luta sig mot. Den förföljda kristna rörelsen från Prechristendomen erbjuds plötsligt, sedan kejsar Konstantin genom att göra Prechristendomens starka lidandes- och ödmjukhetssymbol korset till maktens, våldets och förtryckets symbol, chansen att delta i byggandet av Gudsstaten. Och vem skulle inte tacka ja? Från marginalen till centrum, från förföljelse till makt; möjligheten är lockande. Att man samtidigt spelar med i Imperiets maktutövning syns inte alltid så tydligt. När präster välsignade vapen och soldater på väg till slagfälten förstod de uppenbarligen ytterst litet av Christendoms-problematiken. Man kämpade ju i Jesu namn för Guds skull mot hedningarna utanför riket.
Femtonhundra år senare börjar bygget knaka i fogarna. Framväxten av frihetssträvande rörelser i Europas industrialisering möjliggör frikyrko-, arbetar- och nykterhetsrörelser att luckra upp den hårda kontrollen, och maktkyrkorna har svårt att bestämma på vilket ben de ska stå. Sveriges historia från sent 1700-tal berättar en osmaklig historia om en kyrka som förlorat sin oskuld och gjort sig till ett med maktapparaten. Rörelsen är dock oemotståndlig. Christendom faller. Religionsfriheten anländer till Sverige så sent som 1951. Min generation är den första religionsfria! Kan händelserna i arabvärlden senaste tiden vara ett tecken på en liknande utveckling där, en sekulariseringsprocess som driver Islam ut ur maktens boningar? Det är i så fall något att lyckönska dem till, som älskar friheten.

Post- betyder alltså Efter. En negering, definitionen av vad vi inte längre är, snarare än en beskrivning av vad som komma skall. Ingen annan epok i kyrkans historia har sett en så omfattande förändring. Visserligen har områden som Nordafrika och Mindre Asien gått från kristna centra till muslimska områden , men den utvecklingen kan inte jämföras med Västeuropas sekularisering. Därför har vi ytterst få förebilder, få att vända oss till för råd och modeller. Prechristendoms-rörelsen under ledning av de första apostlarna och den efterapostoliska tiden (ett icke-relevant begrepp om man tror att apostlar alltid har funnits!) har i viss mån liknande förutsättningar, men i Postchristendomens era ligger dess minnesgods kvar och utgör en störning, både för kyrkan själv och för de människor vilka nås av Jesusberättelsen genom Christendoms-filtret. Det kan i sin tur delas i några filter:

Minnesfiltret -
Det ligger för många av oss ett filter kvar av hur det var då "Sverige var kristet". Skola, media, lagstiftning och kultur präglat av Christendom. "Det var bättre förr", en längtan efter att återvända till Christendoms samhälle. För somliga är det samtidigt en bild av det resultat som en väckelse skulle kunna leda till.
För den sekulariserade personen är minnet kanske inte personligt, utan bygger snarare på kulturell påverkan och dokumentation. Historieböcker, biografier, skönlitteratur och filmer ger en bild av hur det var då kyrkan, präster och biskopar, munkar och kloster dominerade. Den närmast sekulariserade västerländske Arnt i Guillous böcker kämpar mångkulturellt heroiskt bland hemska Christendomsföreträdare under korstågen. Bilden är entydig och skapar ett minnesfilter som det är en utmaning för Jesu lärjungar att tränga igenom.

Tolkningsfiltret
Bibeltolkningen förändras dramatiskt i Christendom. Prechristendomens lärjungarörelse var en förföljd minioritet i en fientlig omgivning, och det var från den utgångspunkten de heliga texterna skulle tolkas. Apokalyptiska texter handlade inte om framtidsförutsägelser utan var ett sätt att med kodad text berätta den revolutionära berättelsen om Gud som ska omkullkasta världens maktapparat och låta ödmjukhetens kung bli regent över allt etc. Dessa berättelser blev ytterst obekväma för en kyrka arm i arm med makten. Däremot var Gamla Testamentet betydligt enklare att ta till sig. Här handlade det om ett rike i strid med andra, en kung av Guds nåde som rider ut framför hären och gör processen kort med de otrogna - lätt att känna igen för Christendoms-uttolkarna. Denna bibelläsning var dominerande till långt fram under 1900-talet, och ligger kanske kvar som ett filter för oss än i dag när vi ska läsa Bibeln.

Uppgiftsfiltret
Uppdraget att göra alla till lärjungar förändrades till kristnade-uppdraget i Christendom. Denna förskjutning kom att få allvarliga konsekvenser och göra kyrkan synnerligen oattraktiv. Evangelisation blev maktövning, dopet förvanskades till hot-, tvång- och nöddop. Mission blev en funktion vid den kristnade världens gränsområden snarare än en förståelse av kyrkans totala uppdrag. Fortfarande sliter vi i västvärlden med denna förvanskade bild av det kristna uppdraget.