Preacher Man reflekterar

Göran Rosenberg: Gud är inte död

För det mesta undviker jag att läsa folks (bloggares) kommentarer till artiklar som jag gillar. Inte för att jag inte kan vilja lyssna till andras motargument, men därför att min tro på mänskligheten får en sådan törn. Om man bland alla invektiv, svordomar, könsord och allmänt elaka insinuationer skulle försöka få fram en textmassa som vore värd att läsa skulle den bli generande kort. Det gäller även det antal kommentarer som känt behov av att bemöta Rosenbergs enkla, raka och ganska tydliga artikel. Här slår han fast ett sedan länge välkänt - men upprepningsbart - argument: En sorts tro har samma existensberättigande som en annan tro! Men om du läser de som kommenterat hans artikel blir du nog som jag ganska skrämd över den s.k. nivån på debatten, eller bristen på höjd!
Att tro på slumpteorin (evolution) och därmed komma fram till att ingen övergripande intelligens har format världens komplexa sammansättning har samma rätt att få finnas och argumentera för sig, som den tro som hävdar en skapande Gud bakom tillvaron. Men när någondera parten med hjälp av absoluta sanningskrav vill förbjuda den andra tron att få finnas, då är mörka, totalitära krafter i verksamhet. När man sedan med hänvisning till mänskliga misstag i den ena eller andra trons namn i det förflutna vill stoppa deras existens i framtiden, då tycker jag det blir ett obehagligt samhällsklimat. Om du tar dig en tur till mina Anabaptist-sidor kan du möta en rörelse, som under de senaste 500 åren har varit globalt verksam för att strida för demokrati, fred, allas okränkbara och lika värde och som gjort motstånd till varje form av förtryck. Det är med glädje jag bekänner mig till denna rörelse med rötter i 1500-talets reformationskraft i det västerländska samhället. De fäder som samlades och formulerade anabaptismens grunddokument var stenhårt förföljda av en rörelse - statskyrkan - som hävdade sig ha den absoluta sanningen, och ville förbjuda andra att ha en avvikande tro. Att deras absolutistiska efterföljare idag kallas ateister, humanister och leds av namnkunniga som Björn Ulvaeus, Morgan Johansson och Christer Sturmark med flera spelar egentligen in roll. Deras världsuppfattning, svart/vit som den är vittnar om en allvarlig sekterism!