Preacher Man reflekterar

Skilsmässoliv

Det har markerats senaste tiden att tjugo år förflutit sedan skilsmässan mellan stat och kyrka blev ett faktum i Sverige. En av världens största kyrkor organiserar fortfarande en medlemsstock på väl över halva nationen. Av dem är förvånansvärt många mer eller mindre okunniga om hur relationen mellan stot och kyrka ser ut, samt hur rättigheter/skyldigheter mellan medlem och organisation gestaltar sig. Vissa företeelser förundrar en som tillbringat livet inom en frivilligorganisation.
"Jag är medlem i kyrkan….
…fast jag tror inte på Gud, men det känns tryggt att vara med"
…jag har en religiös tro men jag går aldrig till kyrkan"
…jag vill vara säker på att få kyrkans service vid dop, vigsel och begravning"
…jag vill ha någonstans att bli begravd när jag dör"
…jag vill ta ansvar för det kulturella arbetet kyrkan gör"
Du kan säkert göra listan betydligt längre.

Skilsmässa - det ordet används för att beskriva vad som skedde år 2000. Skilsmässa, inget särskilt positivt begrepp. Konflikt, smärta, trasiga relationer, oskyldiga som far illa! Är det ett korrekt sätt att beskriva det som hände när kyrka och stat gick åt olika håll?
Har ett par barn tillsammans är skilsmässa inte så enkel. Man är fortfarande sammanknutna. Delad vårdnad, varannan-veckasboende, planering av semestrar och ledigheter, missförstånd och konflikter, konkurrens och avund.
När man ekumeniskt umgås med företrädare för Svenska Kyrkan får man likartade känslor som när man möter dem som lever i de frånskildas problematik. En slags hatkärlek mot det system som ersatte det gamla. De politiskt valda representanterna ses ofta som en belastning.påtvingat hänsynstagande till en partner som man inte hyser speciellt varma känslor för men ändå måste respektera "för barnens skull". Två olika ansikten - ett när man är bland dem som representerar partnern staten - en annan när man är i den andliga sfär som representerar det man egentligen vill och tror.
Hur och när ska man kliva in i det som den fria kyrkan faktiskt erbjuder möjligheten till? Hur länge ska man som kyrka leva i en låtsasverklighet och inte omfamna de möjligheter som erbjuds.
I Rom 7 skriver Paulus om kyrkans relation till Lagens religiositet. Han talar om en kvinna - den fria kyrkan - som vill få leva ihop med den man hon älskar - Kristus - men är gift med Lagen. Hon kan inte begå äktenskapsbrott med den hon verkligen älskar, och hon kan inte bli fri från Lagen för den förgås aldrig. Paulus lösning är att Kvinnan dör. Om hon dör från Lagen är hon fri att gifta sig med den hon älskar.
Överfört: Om de bland svenska kyrkans medlemmar som vill ett andligt skeende och en väckelse ska kunna förena sig med den fria andliga rörelsen som har Kristus som drivkraft, då måste man vilja dö från beroendet av det politiska systemet, den ekonomiska tryggheten och mycket annat som staten erbjuder och gå ut i friheten, medlemsengagemanget och trons liv band dem som menar allvar med kyrkan och medlemskapet. Och då skulle kyrkan kunna få bli kyrka på allvar.